Det är ju konstigt att det alltid ska kännas bättre när man kommer hem igen efter en resa. Resans längd har för mig ingen avgörande betydelse utan det är tryggheten, att veta var allt finns och att det finns när man väl kommer hem som gör att den känslan infinner sig. Även om resan i sig varit trevlig har allt sin tid. Resor på sin plats och tiden hemma på sin egen.

Har ju glömt att skriva om Loy Kratong!
Loy Kratong firades ju för ett par veckor sedan med pompa och ståt. Mycket POMPA. På området för festligheterna var det ett par olika scener, inte långt ifrån varandra så de fick ösa på för fullt på förstärkaren så att "grannen" inte skulle överösta dem, medan den andra "grannen" tänkte likadant. Till det kommer två-tre speakers som öser på i samma anda för att om möjligt höras bäst. Den ena berätta för full hals hur mycket pengar som kommit in under kvällen till det tempel som det samlas in pengar till, medan den andra tycker att du ska lägga dina Baht på fiskedammen för insamlingen till templet, ja du förstår! Jag orkade i tio minuter...


Hur enkelt är det egentligen att fota med digitalkamera i mörker?


Kratongerna flöt även detta år, och det blev till slut en hel del!

Skönhetstävlingar bland barnen är en populär tillställning i Loy Kratongtider. Här är ett par av de unga skönheterna som ställde upp i år. Kanske en blivande miss Thailand? Sköna kläder förresten!