Phi Phi har jobbat hårt på att bevara sin image med en kraftigt tillbakalutad atmosfär. Ungdomarna har belägrat Ton Sai och Loh Dalum Bay. På kvällarna lyser stranden upp med brinnande facklor som luktar fotogen samt att liggkuddarna kavlas ut för att möta publiken efter klockan 21.00, senare vid 24.00 tar rejvandet vid och jag förstår plötsligt att jag är uträknad (som om man inte skulle varit det redan för något decennium sedan).


Man säljer "buckets" i varje gathörn och alla har en hink i näven som om det skulle vara det naturligaste i världen, en liter drink!! Men den räcker en stund och kostar från 150 Baht, cheep, skulle jag säga.


Maya Bay är lika skön som alla bilder jag tidigare sett vittnat om. En och annan besökare var på plats samtidigt som mig för att bevittna det som en gång i tiden gav filmen "The Beach" sin glans.

Den bild vi alla vill se, en nästan ensam badhunk poserar på den vita stranden vid Maya Bay!


Sanningen, endast 50 meter till höger!


Jag såg en så här stor fisk, minst! Är dom farliga??

En kväll fick det bli en sväng på lokala lokaler. Först ut var Reggae Bar där alla som vill får gå upp i ringen för att få utlopp för aggressioner eller bara exponera sin bara bringa. De som har tur får in en slag, de andra får iallafall en gratis bucket! De här söta ungarna var "föråkare". Tjejen hade talang. Sänkte domaren vid ett flertal tillfällen med en perfekt uppercut mellan benen varefter hon följde upp med en höger när han låg ned:)


En skön vy från en av utsiktsplatserna. En timmes promenad upp, 30 minuter ner!



Kom förresten att tänka på Hua Hin där jag möttes av denna kuse som av någon anledning tagit sig upp för lite utsikt han med, även om det bara rörde sig om 50 centimeter såg det overkligt ut, på klippan som på en pedistal! Han ville väl bara känna sig lite större för en stund!?